﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 2051
Titel Arkeologiska begrepp & Kulturgeografiska begrepp
Titel.kortform Arkeologiska begrepp & Kulturgeografiska begrepp
Titel.dokumentnr UV RAPPORT 2013:19
Titel.överordnad Arkeologisk utredning steg 1, 2012. Väg E22 – sträckan förbi Linderöd
Utgivningsår 2013
Utgåvenr
Ställe Ordlista, s. 53--57
ISBN-kod
ISSN-kod
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Riksantikvarieämbetet (RAÄ)
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE boplats
svDF plats där man under förhistorisk tid vistats och där föremål, råämnen för bearbetning, byggnadslämningar, byggmaterial och/eller avfall lämnats kvar på marken

svTE bytomt
svSYTE gårdstomt
svDF lämningar efter skattlagd eller mantalssatt bebyggelseenhet
svAN Indikeras av kulturlager, husgrunder eller andra lämningar.

svTE depåfynd
svDF fyndplats för ett eller flera föremål som kan antas ha medvetet lagts ner på platsen

svTE flatmarksgrav
svDF förhistorisk grav utan idag synlig markering ovan jord

svTE fossil åker
svDF varaktigt övergiven åkermark, formad genom äldre tiders brukningsmetoder
svAN Omfattar även åkermark som fortfarande används om spåren efter äldre tiders bruk är mycket tydliga. Kan t.ex. bestå av bandparceller, blockformiga eller oregelbundna parceller eller av röjningsrösen.

svTE färdväg
svDF äldre stig, väg och järnväg, som t.ex. hålväg, vägbank och banvall

svTE husgrund
SA historisk tid
svDF lämning eller ruin efter enstaka byggnad från historisk tid
svAN Används för bebyggelselämningar som inte kan föras till andra lämningstyper, t.ex. lägenhetsbebyggelse.

svTE hällristning
svDF yta på fast berg eller block, med en eller flera ristande, huggna, knackade eller slipade figurer och linjer

svTE hög
OKGR subst.
svDF förhistorisk gravanläggning med markerat välvd profil och övertorvad yta som till större delen är uppbyggd av sand eller jord

svTE lägenhetsbebyggelse
svDF lämningar efter mindre bebyggelseenhet (jordbruksenhet), som inte skattlagts, t.ex. torp eller backstuga

svTE område med fossil åkermark
svDF sammansatt lämningstyp med olika typer av åkerbrukets lämningar, t.ex. röjningsröse, hägnad, fossil åker

svTE röjningsröse
svDF stensamling som uppkommit genom röjning, i regel för odling, men ibland även för annan verksamhet

svTE röse
svDF förhistorisk gravanläggning med markerat välvd profil, uppbyggd av stenar utan synlig inblandning av sand eller jord

svTE stenkammargrav
svDF förhistorisk gravanläggning (megalitgrav) bestående av en gravkammare med väggar och tak av hällar eller block

svTE stensättning
svDF förhistorisk gravanläggning med flack eller svagt välvd profil

svTE vägmärke
svDF stenar, skyltar eller stolpar uppsatta vid allmän väg som avståndsmarkeringar eller med skriftliga uppgifter om bl.a. avstånd till en viss plats, t.ex. om avståndet till närmaste gästgiveri, stad etc.

svTE bandparcell
svDF långsmal markindelning som ofta avgränsas av stensträngar, låga jordvallar eller terrasskanter

svTE enskifte
svDF skiftesreform som syftade till att varje gårds ägor skulle samlas till ett enda sammanhängande område (skifte) och att gårdsbebyggelsen skulle placeras på det tilldelade området
svAN Denna typ av skifte genomfördes redan under 1780-talet inom flera byar tillhörande Svaneholms gods vid Skurup, men en förordning om enskifte kom först 1803 för Skåne, året därpå för Skaraborgs län och 1807 för en stor del av övriga Sverige.

svTE fredningssystem
svDF rytm med vilken ett inägoområde, en vång eller lycka, växlade mellan att vara fredat mot kreaturen för odling respektive låg öppet för kreaturen som betesmark under odlingssäsongen
svEX Exempel på fredningssystem är ensäde (årlig fredning), tvåsäde (fredning vart annat år eller två år av fyra) och tresäde (fredning två år av tre). I kulturgeografisk litteratur används ofta termen odlingssystem synonymt med fredningssystem. Kulturgeograf Sven Dahl som utarbetade en mycket detaljerad terminologi för förhållanden i det äldre odlingslandskapet menar att detta är olyckligt och att odlingssystem istället bör vara ett överordnat begrepp som även innefattar de olika åkerfallens växling mellan trädesläggning och odling med olika grödor, dvs. växtföljden eller odlingsrytmen. Trots att en vång hade fredningssystemet ensäde, dvs. fredades varje år för odling, var det åtminstone i Skåne vanligt att betydande delar av åkern i vången trädades regelbundet. Likaså var det vanligt att betydligt mer än 1/3 av åker i en by med tresäde låg i träda ett genomsnittligt år. Fredningssystemet för en by bestämmer således inte hur stor andel av åkern som faktiskt låg i träda ett genomsnittligt år, utan bara hur stor del som inte var fredad och kunde nyttjas som betesmark under odlingssäsongen.

svTE frälse
svDF Samhällsgrupp som var befriad från vissa grundskatter och andra pålagor. De frälsta grupperna var adeln (det världsliga frälset) och kyrkan (det andliga frälset).

svTE frälsegods
svDF jord/gård som tillhörde adeln

svTE geometrisk avmätning
svDF typ av storskalig lantmäterikarta med tillhörande beskrivning och arealredovisning som framställdes under perioden från 1630-talet till skiftesperioden under 1800-talets början
svRETE hemman
svAN Kartorna visar ofta inägornas faktiska ägoindelning i tegskifte och vilka tegar som tillhörde byns olika hemman.

svTE hemman
svFK Äldre benämning för mantalssatt jordbruksfastighet. En by var skattemässigt indelad i minst två hemman.

svTE jordrevning
svUPTE jordrevningsprotokoll
svDF uppmätning av inägor till en gård eller by, ofta i samband med skattläggning, skifte av jord e.d.
svAN Resultaten från uppmätningen finns ibland bevarade i s.k. jordrevningsprotokoll.

svTE koncept
svUPTE renovation
svFK De äldre lantmäterikartorna finns ofta bevarade i minst två versioner, ett arbetsunderlag eller koncept som lantmätaren skapade vid själva lantmäteriförrättningen och som normalt arkiverades i de regionala lantmäterimyndigheternas arkiv och minst en renritning eller renovation som hamnade i lantmäteriets centrala arkiv. 

svTE inäga
OKGR subst.
svDF den del av marken till en bebyggelseenhet som hägnades in för odling och/eller höskörd
svAN De huvudsakliga markslagen inom inägorna var åker och äng.

svTE laga skifte
svFK Den senaste av de stora skiftesreformerna i landet. Stadga om laga skifte kom 1827. Genom laga skifte blev de krav som fanns för enskiftet något uppmjukade och ägorna till ett hemman kunde fördelas på upp till tre olika delområden (skiften). Laga skiftet blev därigenom lättare att genomföra än enskiftet i landsdelar med småbruten och kuperad terräng och där delar av bymarken inte var lämpade för uppodling.

svTE lycka
svDF mindre, särhägnat inägoområde med åker och/eller äng
svAN Mark i lycka tillhörde ofta endast ett eller ett fåtal av byns hemman.

svTE planteringshage
svDF område inom utmark eller inäga som hägnades in och fredades mot kreaturen för att skydda trädplantering
svAN Särskilt vanligt blev det med anläggande av planteringshagar fr.o.m. det tidiga 1700-talets planteringskampanjer som drevs av kronan för att motverka den tilltagande skogsbristen inom många bygder. Ofta omgärdades planteringshagar av stengärdsgård.

svTE mantal
svDF beräkningsenhet för skatten på jord och andra resurser som kunde tillhöra ett hemman
svAN Ursprungligen motsvarade ett helt mantal vad som ansågs vara en fullsutten gård, dvs. en gård som gav full bärgning för en bondefamilj. 

svTE oråker
svFK Begrepp som i de äldre lantmäterihandlingarna används för att beteckna mark som tidigare varit uppodlad till åker men ödelagts och istället vanligen nyttjades för höskörd eller som betesmark.

svTE ren
svSYTE åkerren
svDF den ej uppodlade kanten kring en åkeryta eller mellan angränsande åkerytor
svAN Åkerrenen kunde antingen bestå av gräsmark på vilken man vanligen skördade hö eller så dumpades röjningssten från åkern på ytan.

svTE rågång
svFK Äldre benämning på en gräns mellan ägoområden till byar eller enstaka hemman.

svTE råmärke
svFK Äldre benämning på fysisk gränsmarkering. Ofta belägen i punkter där rågången ändrade riktning.

svTE solskifte
svDF ett sedan medeltiden tillämpat system för fördelning av inägomark mellan hemmanen i en by
svAN Solskiftet har fått sitt namn efter den ordningsprincip som gällde vid tegarnas fördelning inom teglagen. Varje hemman fick sin teg i samma relativa läge inom teglaget som gårdstomtens belägenhet på bytomten. Hemman med gårdstomten längst åt söder eller öster på bytomten erhöll även tegen längst åt söder eller öster inom respektive teglag.

svTE stensträng
svDF mer eller mindre tydlig rad med stenar
svAN Stensträngen kan antingen vara en raserad, tidigare uppstaplad stenmur eller det låga stenfundamentet till en hägnad som i äldre tid varit kompletterad med annat hägnadsmaterial, t.ex. med flätat risgärde placerat ovanpå.

svTE stänketräd
svFK Ett i äldre lantmäterihandlingarna nyttjat begrepp för enstaka, glest stående träd.

svTE teg
svUPTE teglag
svUPTE fall
svDF långsmalt ägoområde av åker eller äng till ett hemman
svAN Inägorna till byarna var fram till 1800-talets skiftesreformer i många fall indelade i mindre delområden, s.k. teglag eller fall, som i sin tur bestod av tegar tillhörande byns olika hemman.

svTE utmark
svDF markområde utanför inägorna
svRETE inäga
svAN Utmarken nyttjades främst som betesmark och om den var skogsbeväxt även som källa för diverse skogsprodukter. Till skillnad mot inägorna som var fördelade på byns olika hemman nyttjades utmarken normalt gemensamt av byn. Ofta var utmarksområden till närliggande byar och enstaka hemman inte hägnade mot varandra, utan hela utmarksområdet fungerade som en gemensam betesmark. 

svTE vång
svUPTE gärde
svDF större inhägnat inägoområde med åker och/eller äng
svAN Vanligtvis hade en bys alla hemman tillhörande ägor i samtliga byns vångar.
   Termen vång är sydsvensk (dansk) och motsvaras norrut i landet av gärde.

svTE vångalag
svFK För att minska mängden hägnad som behövde byggas och underhållas kunde angränsande byar eller enstaka hemman låta bygränsen mellan respektive bys vångar ligga öppen utan hägnad. Förutsättningen var att de angränsande vångarna hade samma fredningssystem. Inom vissa skånska slättbygder förekom det under 1700-talet stora vångalag i vilka uppemot tiotalet byar var delägare.
